vad ska man säga??
Jag tror jag har gått och kärat ner mig i kvinnan jag drömmt om så länge, hon är så när att jag kan krama henne , jag kan känna hennes värme , jag blir så underbart barnslig i själ och hjärta när jag är med henne, jag blir eld och lågor när det plingar i mobilen för jag hoppas på att det är hon som skriver till mig, jag kan knappt tänka på något annat än henne,
MEN jag vågar inte vara för påflugen för jag vill inte förlora henne hon är ju ljuset i min vardag , hon som gör att jag orkar med att se en framtid, men jag får inte känslan av att det är ömsesidigt från hennes sida, jag vet inte om jag ska släppa tanken på henne för att kanske se lm det är bättre att hitta någon som inte göt så ont att förlora när man talar om att jag tycker om henne. Ja ja får se vad som sker.

Vårdnaden

Har även idag varit i kontakt med familjerätten och pratat om att jag inte vågar släppa barnen till deras mamma för att jag är rädd att hon kommer att ge sig på barnen åter igen.

Endel människor kanske inte tycker att en mamma som gapar och skäller på barnen är så farligt,
Men nu är det precis lika illa att gorma och skrika på barnen 24/7 som det är att slå sina barn, nästan värre kan jag säga , ett barn som konstant blir belastat med att föräldern gapar och skriker och talar om att det är barnets fel gör att barnet till slut tar åt sig och i värsta fall får självskade beteende . Så i morgon blir det till att kontakta advokat och lämna in en stämning på mamman om ensam vårdnad och boendet. Så nu får vi hoppas att allt löser sig i fredligt tecken,
Jag hoppas verkligen på en enkel lösning för jag vill inte bråka , jag vill inte behöva bli arg och ödsla på glädjen.

Näe nu blir det till att sova och drömma om min kärlek :)