Du vet inte hur man älskar någon.

Detta var de orden jag fick höra av min FD fru när vi gick isär.
Varför???
Från första dagen hon blev min älskade så lovade jag mig själv att hon skulle slippa ett likadant förhållande som hon hade med sin tidigare Make,
Han gapa och han skrek och tjatade endast om sex sex sex hela tiden, hon var psykiskt nedtryckt i skorna , 14 dagar innan jag började träffa henne så hade hon gjort ett försök att ta sitt liv,
Varför???
Hennes ex tjatade på henne dag som natt och tvingade henne nästan till att vara ihop med honom för att hon skulle få träffa sina två barn dem hade tillsammans. Dem blev tillsammans och gjorde slut fram och tillbaka,så till sist visste hon knappt själv hur det låg till .Dagen jag träffade henne så åt hon ca 20 st olika mediciner för att hon skulle orka med dagen. Hon var mer eller mindre en zombie pga medicinerna.
När vi träffades så berättade hon om allehanda saker som har skett i hennes liv , det anpassade jag mig efter för att hon skulle kunna känna sig betrodd och trygg, månaderna gick och hennes ex förstod snart att jag fått en plats i hennes liv och det var stopp på hans trakasserier mot henne, när vi efter ett år gifte oss så åt hon inga mediciner (vilket läkarna hävdade 1 år tidigare att hon inte skulle kunna sluta med utan få äta resten av livet) 4 månader efter bröllopet så ploppade vår underbara son ut lite hastigt hemma i sängen. Det är snart 5 år sedan och jag och exet varit skilda sedan fyra år tillbaks. Hon är än i dag fri från medicinerna.

Den dagen hon bestämde sig att vi skulle gå skilda vägar så älskade jag henne fortfarande överallt annat.
Jag valde då att låta henne tro att beslutet var ömsesidigt att vi skulle avsluta som vänner för att slippa bråka oss emellan. Det gjorde ont i mig att detta skedde,men vad skulle jag göra, mådde hon bra av att det tog slut så får det vara så, för jag vill att hon mådde bra, att hon skulle fortsätta att må bra,
Jag var bostadslös under en längre period bodde hos vänner och bekanta , efter ca 5 månader fick jag en bostad och jag kunde få ha våran son igen, jag gick och hoppades på att hon en dag skulle säga att hon ville försöka mellan oss , men det kom aldrig tyvärr.
Jag lämnade allt jag älskade och kämpat för att få , bara för att hon skulle kunna fortsätta att må bra...

Då kanske ni kan gissa att det gjorde förbannat ont i mig när hon en dag talade om för mig att jag inte visste hur man älskade.....

Men men "give all get nothing "

Kanske ska säga att allt fungerar bra mellan oss som vänner och nu mer önskar jag inte annat än att vara vänner :)

vad ska man säga??
Jag tror jag har gått och kärat ner mig i kvinnan jag drömmt om så länge, hon är så när att jag kan krama henne , jag kan känna hennes värme , jag blir så underbart barnslig i själ och hjärta när jag är med henne, jag blir eld och lågor när det plingar i mobilen för jag hoppas på att det är hon som skriver till mig, jag kan knappt tänka på något annat än henne,
MEN jag vågar inte vara för påflugen för jag vill inte förlora henne hon är ju ljuset i min vardag , hon som gör att jag orkar med att se en framtid, men jag får inte känslan av att det är ömsesidigt från hennes sida, jag vet inte om jag ska släppa tanken på henne för att kanske se lm det är bättre att hitta någon som inte göt så ont att förlora när man talar om att jag tycker om henne. Ja ja får se vad som sker.

Vårdnaden

Har även idag varit i kontakt med familjerätten och pratat om att jag inte vågar släppa barnen till deras mamma för att jag är rädd att hon kommer att ge sig på barnen åter igen.

Endel människor kanske inte tycker att en mamma som gapar och skäller på barnen är så farligt,
Men nu är det precis lika illa att gorma och skrika på barnen 24/7 som det är att slå sina barn, nästan värre kan jag säga , ett barn som konstant blir belastat med att föräldern gapar och skriker och talar om att det är barnets fel gör att barnet till slut tar åt sig och i värsta fall får självskade beteende . Så i morgon blir det till att kontakta advokat och lämna in en stämning på mamman om ensam vårdnad och boendet. Så nu får vi hoppas att allt löser sig i fredligt tecken,
Jag hoppas verkligen på en enkel lösning för jag vill inte bråka , jag vill inte behöva bli arg och ödsla på glädjen.

Näe nu blir det till att sova och drömma om min kärlek :)

För lite mer än två veckor sedan fick jag samtalet om att min dotter dratt från sin moder ,när hon skulle hämta hem dem från skolan, självklart deltog jag i sökandet efter henne, efter någon timmas sökande fick jag samtal från en av min dotters klasskamrats mamma , min dotter var där och mamman ville att jag skulle komma dit, färden sattes direkt dit.
Jag knackar på dörren och modern öppnar dörren , vi går in och sätter oss vid bordet och dem börjar berätta att min dotter hade dragit från sin mamma för att hon hade tagit strypgrepp på henne, genast gick det kalla kårar längs hela ryggen, efter en stunds pratande så gick vi och anslöt oss till tösens moder och konfroterade henne med vad som hänt, det uppstod dispyt och modern som har ensam vårdnad tog med dottern utan att kag hade något att säga till om då risken att barnen skulle hamna emellan och få ta onödig skada av moderns beteendet,
Helgen gick och på söndag kväll kom och ännu ett nytt samtal från en skolkamrat till min dotter ringer och talar om att dottern ör rädd för att åka hem till mamman, dessvärre var kag inte hemma så kag kunde agera,
måndag morgon ringer jag till socialtjänsten här i byn och anmäler det hela, ytterligare några dagar senare kommer svaret från barnens moder , hon talar om för mig att kag vill förstöra hennes liv med att anmäla det hela, hon förmedlar även till mig att jag kommer att få ta hand om barnen under 14 dagars tid för att bevisa att jag inte är kapabel till att ta hand om barnen,
Nu har barnen varit hos mig under några dagar och barnen börjar få ett lugnare beteende , dem kan slappna av och sitter med böcker och läser och även dottern har tagit initsiationen att skriva " en bok" hon har alltid hatat att skriva och läsa ,
Igår kväll kom samtalet om att hurvida dem ville hem till mamma då hon vill ha hem dem 1 vecka tidigare.
Pojken får mer eller mindre panik mär han tror att han ska åka hem till mamma och dottern blir genast stirrigt och på dåligt humör,

Hemma hos mamma är det jämt gap och skrik , barnen talar om nästan varje gång dem kommit att " det kvittar vad vi gör mamma bara skäller och gapar på oss, "
Jag har inte viljat tro att dem haft det så dåligt hos sin mor, men nu verkar det ju uppenbarligen som om det förefaller på detta vis.

Så imorgon kommer jag att lägga in en ny anmälan om ensamvårdnad och att boendet ska vara stadigvarande hos mig, kommer oxå neka henne umgänge så länge som hon vägrar att söka hjälp för sina problem och sitt beteende.

Näe nu ska jag försöka sova så jag kan orka med alla samtal och diskutioner inför morgondagen.

För nu har hon släppt ut vresbocken i mig :(

Ja hur ska man börja?? Ja jo namnet på denna sida :) . Då man inte kan använda ÅÄÖ i namnet så får det bli så. Sidan skulle heta En Utväg.

Hmm ja efter 35 år i en fart fyllt liv med äktenskap och andra motgångar så har jag äntligen funnit mig en utväg här i livet. Ingen negativ ugväg nej nej så svag är jag inte så jag ger upp utan snarare tvärtt om.

Jag kommer vid sängdags att lägga in ett inlägg om vad som sker i och runt mitt liv, tänker börja lite hastigt här nu med ett kort inlägg innan jag ska sova :).

Ny start
Jag har nu sedan 2010 levt som ensamstående , efter att jag lite överrumplande blev skild från min fru som jag älskade som livet, dessvärre så var inte dessa känslor ömsesidiga , men hmm det kanske inte är meningen att man ska vara villig att satsa hela sitt liv med en å samma kvinna.. Jaja nu lämnar vi detta :) det är bara att blicka framåt här i livet och sätta nya mål och förutsättningar ?.

Har nu dem senaste dagarna börjat få en närmre kontakt med en kvinna som funnits i umgänget i många år,
Jag har alltid funnit henne väldigt vacker och rolig, men mer har man inte vågat närma mig henne då jag inte vågat visa mina känslor för henne plus att hon varit upptagen, och förstöra för någon för att få som jag vill skulle jag aldrig göra,
Men dem sista dagarna så har tiden känts rätt och jag gör ett försök att visa vad jag känner å tycker om henne,
Var iväg och köpte en relativt stor bukett med blommor som hon chock artat tog emot, vi spenderade kvällen tillsammans med att äta Tacos och dricka lite vin, kvällen kändes helt underbar och jag trivdes med henne, dagen efter bjöd jag med henne på bio (hehe behöver jag säga att jag satt på små rosa moln hela kvällen).
Så nu har vi haft ett par dagar tillsammans som "vänner" och jag vet inte om hennes intresse för att så snart som möjligt träffas för att dricka kaffe är för att hon som jag börjat få intresse i mer.???

Är bara så jä**a rädd att göra bort mig , har ju drömt om detta sedans jag träffade henne för första gången för 20 år sedan..


Hmm blev visst ett lite längre än jag tänkt mig ikväll :)

Ja ja Natti natti på er nu alla glada